Skärpning Sverige!!!
Idag har jag och Andreas uträttat ett i min bok mycket fånigt ärende, dock väldigt viktigt sådant.... Framförallt för den lilla krabaten som växer i magen på mig. Åh tro mig växer gör den, den saken är kontrollerat via dagens ultraljud. En helt fantastisk barnmorska, tala om rätt kvinna på rätt plats, gav kommentaren 'en mycket fin bebis' det är lycka det<3
Men åter till saken. Klockan 13.30 hade vi bokat tid på Familjerätten här i Malmö, väl där togs vi in i ett rum, dörren stängdes och jag fick sedan såväl muntligt som skriftligt intyga att Andreas bidragit med de små simmarna som gett oss det lilla livet som ännu ligger och sparkar loss i magen. Vi hade båda lite svårt att hålla oss för skratt och mina smileband tenderade åka långt upp på kinderna, haha!!!
Himla tur att det var en trevlig, go och ung tjej som tog emot oss. Tänk om det suttit värsta surkärringen där, då hade jag nog avlidit. Jaja, alla papper blev signade och vårdnaden delas nu om lilla skrutten! Kändes ganska skönt att ha detta gjort nu, inget jag vill spilla tid på när en liten varelse skall ha min fulla uppmärksamhet samt att om något nu skulle gå tokigt råder det inga tvivel om vem som är pappa. Hemska tanke, men tänk om Andreas skulle behöva strida för att bevisa att skrutten är hans, usch!!
Detta leder mig osökt in på den ilska jag har inom mig gällande allt detta.... Som ni vet, vi är inte gifta, inte ens säkra på vi kommer bli, och då måste sånt här göras. Vi har olika efternamn och vi har inte lovat att äkta varandra i evighet, då måste vi helt plötsligt styra med sånt här trams! Sverige vilket år lever ni i???
I min kalender står det nu 2013, inte 1813. Jag tar det egentligen som en förolämpning allt detta, i min mening är det samma sak som att säga, gifta personer är inte otrogna och ogifta är det! Vilket bullshit alltså!
Jag hänger absolut inte ut Familjerätten, detta är deras jobb/skyldighet, tyvärr, grundat på att Sverige har en bisarr, för att inte säga diskriminerande lagstiftning. Så vitt jag vet har vi en jämställdhetsminister i detta landet, vore inte detta en ypperlig fråga för henne att ta tag i, är det en hon förresten?!
Faderskap grundas tydligen på om man är gift eller ej, jag trodde det handlade om kärlek och längtan efter att bygga en familj. Det skall verkligen inte avgöras om man svarat ja till varandra! Upprörande är väl bara förnamnet!
Gjort är gjort iaf, men denna gången är jag långt ifrån nöjd. Jag finner mig i, men jag kan inte acceptera det.
